Okej, det kanske var på tiden. Jag har slängt bort mer än ett halvår av tårar på dig. Är en person verkligen värd det? Du var verkligen någon för mig. Men nu har jag insett hur patetisk du egentligen är och så du behandlade mig var bara omoget. Under hela den där perioden kom du och gick som du ville. Allt handlade bara om dig. Du brydde dig aldrig om mig, medans jag fanns där för dig, så fort det var något. Jag minns så väl, och ja, jag älskade dig, även om vi inte riktigt hade något, det enda vi hade var väl vänskap. Och jag kan inte säga att jag ångrar den här tiden, för det gör jag inte. Det har samtidigt även gett mig nya erfarenheter. Nu vet jag ditt spel och det gjorde jag nog kanske från början också, fast jag aldrig riktigt ville förstå det. Det fanns även bra stunder då du verkligen fick mig att må bra. Känslorna jag kände för dig, har jag aldrig känt för någon förut. Jag trodde aldrig att jag ens skulle falla för dig, men det blev som det blev. Jag tror nog detta kommer bli de sista ord jag skriver om dig, det känns som det är dags att avsluta nu, gå vidare. Jag känner mig redo nu. Det känns konstigt, men jag vet att jag gör det bästa för mig själv, jag måste må bra. Jag tänker inte gråta över någon som inte ens verkar bry sig. Tack för allt, både gott och ont. Du var allt för mig, men det räkte inte.


I längden är det jag som vinner på det