Igår i skolan skulle vi kolla på morden i midsomer.
På filmen var det en som hade begått självmord,
genom att hänga sig. Vilket jag inte tål att se.
Jag vet att det har gått mer än 2 år sedan.
Men jag kan bara inte se det.
För den där gången för lite mer än 2 år sedan,
var det du som hängde sådär.
Jag kan bara inte släppa det.
Allt som hände efter du dött spelas
upp som en film i mitt huvud.
Kvällen du dog, begravningen
och sista gången jag såg dig,
både som död och levande.
Jag minns dina blåa örsnibbar,
dina kalla kinder och hur det kändes
som om du var is. Så fin du var.
Både på in och utsidan min vän.
Min släkting, min kusin.
Du låg där död framför mig.
Jag fattar inte ens just nu när jag sitter
och skriver detta att du är borta, föralltid,
att du inte kommer hem till mig igen.
Att jag aldrig mer ska få krama om dig,
och känna ditt hjärta fortfarande slå,
så som jag så många gånger gjort i mitt liv.
Du är borta nu och kommer aldrig tillbaka.


Kan inte beskriva min saknad till dig, Tony.
Jag älskar dig v


30 oktober 2007
Vila i frid min ängel